onsdag 27 juli 2011

Har inte glömt...

Denna bloggen, om ni nu trodde det!
Men har varit mycket runt omkring mej...så därför har jag inte haft varken ork el  lust att skriva här. Utan har koncentrerat mej på den andra bloggen ist.
Även det fruktansvärda som hände i Norge..gjorde sitt till.

Men  ha tålamod..jag kommer att skriva mera här..vilken dag som helst!!!

torsdag 21 juli 2011

Har en dröm....

El dröm och dröm.....
Känner att jag skule vilja ut igen..och prata om vad jag varit med om.
Detta är verkligen ett ämne som jag brinner för....

Men vet inte i vilken ände jag skall börja..för som det blev sist, så var jag ute några gånger och sedan blev det inte mera!
Vill ju nå ut till så många som möjligt!
Jag kanske har varit lite slapp..att ta kontakt med olika ställen..men det är inte så lätt skall ni veta!

Så är det ngn som har ett bra tips...tar jag gärna emot det!

måndag 18 juli 2011

Stå på dej....

Som förälder gäller just det...att stå på sig...! Nu menar jag med allt..framförallt mot sjukvårdspersonal..och bl a läkare!!

Var inte rädd för att säga vad du tycker och tänker!! Har förstått att en del tycker och säger..men inte kan du väl sätta dej upp mot en läkare!?
OM jag kan!!! Självklart!!! Vem känner mitt barn bäst...? Läkaren eller jag?!
Sen har vi givetvis haft hjälp av läkare..menar inte att dra alla över en kam!

lördag 16 juli 2011

Var obekväm....

Som förälder...för det är garanterat det ditt barn tycker..när du lägger dej i saker och ting!
Men som jag alltid har sagt..det är inte för att vara taskig, utan för att jag bryr mej!!!

Tänker nog mest på det här med skolan...hur kan ens barn gå..nästan en hel termin...utan att vara på en enda mattelektion?
Tja det undrade jag också..när läraren ringde i slutet av en hösttermin, och sa att min dotter knappt varit på ngn lektion!
Fantastisk...och varför har du som lärare inte hört av dej tidigare? Har ännu idag...inte fått ngt riktigt svar på den frågan!

Så det kan alltså vara så...att ens barn går iväg..möjligen på morgonen..eller senare...och jag som förälder tror att hon går till skolan...vilket hon kanske inte alls gör....
Eller som i mitt fall...visst hon gick iväg till skolan men istället för att gå på matte lekt...så hände det...att hon gick in på toaletten ist..och skar sig......

Tänker ibland...vad kunde jag gjort annorlunda...? Men vet inte det....jag kunde ju inte vara med överallt..och hålla koll!!!

Men en sak vet jag...jag gjorde iaf...så gott jag kunde!!!!

söndag 10 juli 2011

Var inte rädd....

Att som förälder fråga hur ditt barn mår!
Nu menar jag inte att man i tid och otid skall fråga. Men någon gång ibland...och framförallt om man märker att beteendet börjar att bli lite avvikande!
Sen vet jag av erfarenhet...att barnet förmodligen inte skulle...säga hur det egentligen mår.
Utan blir förmodligen en axelryckning...och ...jo det är väl bra....

För min del blev ju allting så uppenbart...men kan förstå om man inte alltid märker vad som händer.

När min dotter mådde dåligt var hon nästan hela tiden  "inne i en  svart period" inte bara mentalt..utan även klädmässigt!!
Nu säger jag...att för att man klär sig i svart..har håret..som man har det...osv..så BEHÖVER man givetvis inte må dåligt!
Men min dotter gjorde det...och det är utifrån det jag skriver.

Hon klädde sig bara i svart..från topp till tå...färgade håret kolsvart...sminkade sig massor...vilket också var svart...
Piercade sig..trots att hon inte hade åldern inne...kunde dragit det vidare..men orkade inte just då...
Hon var inte 18 då..och behövde ju egentligen haft mitt godkännande...men det brydde sig inte den som piercade sig om.

Vet att hon piercade sig på hakan..alltså precis under , underläppen....jag blev inte glad kan jag säga...men min lilla pappa kontrade med att säga...." men det var väl inte så farligt "...säger då det....!!

Enda gången som jag smällt igen ytterdörren framför näsan på henne och dessutom låst...var..när hon kom hem och hade klippt synthlugg...då var jag vansinnig...vet att jag sa.." vad i hel...har du gjort "
Hon fick stå en stund på verandan...men sedan veknade givetvis mitt modershjärta!!!

Vet att vi skulle på begravning efter detta..och hon ville följa med...men se då var kravet från mamma...då får du klippa av denna långa lugg...och raka dej..så allt blir lika långt...vilket hon gjorde..
Så kan säga att hon gick på begravningen och var snaggad!

fredag 8 juli 2011

Behandlingshem....

Letade som en tok...efter något behandlingshem...när det var som värst...inte " bara " för min dotters skull..utan även för min egen del...
Bara kunna få slappna av en liiiten stund...och inte jämt gå på helspänn!!
Vilket man så klart gör...svarade hon inte i mobilen...drog det ju igång direkt...var är hon..och framför allt vad gör hon nu....el som jag skrivit tidigare...när hon gick upp på natten...el när hon låste in sig på sitt rum...

Men där kan jag säga...att hon blev av med sin rumsnyckel ganska så snabbt....
Likaså..var vi tvugna att köpa ett låst medicinskåp...och gömma nyckeln....

Hur som helst hörde jag talas om ett beh hem...som skulle vara bra för tjejer...just med dessa problem.

Egehem..i Västervik...
Sagt och gjort..fick tag på deras tfn nr...ringde upp och fick prata med en fantastisk dam...jag berättade om bekymren som min dotter hade. Givetvis var hon välkommen dit!!!
Verkade hur bra som helst...först är dom där..och sedan lotsas dom ut till eget boende....
Men...antingen får man stå kostnaden själv...el också är det vanligaste att bup och socialnämnden (kommunen) delar på summan.
Summan var då...ca 3.200/dygn...

Tog kontakt med bup...visst var inga problem..(konstigt nog..) men då krävs det att socialtj..lägger sin del...
Ytterligare en kontakt..men nu med socialnämndens ordf....och hur gick det?
Det gick inte alls kan jag säga...där blev det blankt nej....

Blev "skogstokig " Sa till honom " Jag förstår....att du tycker det bästa vore, om min dotter tog livet av sig...för då kan du lägga hennes akt till handlingarna "
Men det tyckte inte han såklart...men det hjälpte föga...
Blev ingen hjälp...och heller då inte ngt behandlingshem.....

Ungf såhär..är det att vara förälder till ett barn som inte mår bra på ett eller annat sätt....ÄNNu en gång...slåss..slåss..och åter slåss...och för det mesta hjälper det ändå inte!!!!

Men det gäller...att ALDRIG ge upp...för gör man det...är det kört...vem skall då göra det som du har gjort? Då har ditt barn...ingen....!!!

torsdag 7 juli 2011

Blodbad....

Låter makabert..men så var det vid ett tillfälle.
Dottern var ensam hemma och vi andra var iväg en stund...när vi kom hem möttes vi av en syn som..ja..vet inte vad jag skall säga...blod i badrummet...för att inte tala om alla handdukar i badrum och tvättstuga...

Dottern var inte hemma utan en granne hade kört iväg henne till las....
Var gör man då av ett barn som skurit sig så illa...jo hon hamnade på psyk akuten..och sedan vidare till låst avd på psyk.

Min dotter...? För gammal..för BUP..och för liten för vuxenpsyk!
Men hon hamnade ändå..på den vuxna avd...men skall tilläggas...eftersom hon inte var 18 år då...så var det frivilligt!!!

Tänk när vi kom dit..fick ringa på en klocka..för att komma in på avd..det kommer personal och låser upp...och där bland alla andra..var min lilla dotter!

Vi hämtade henne för en tur till Göteborg..där hon skulle träffa en god vän...jag visste och kände det när vi lämnade av henne...att när vi hämtar dej om några timmar...då vill du inte tillbaka till psyk!

Mycket riktigt..så fort hon kom in i bilen sa hon..."Jag vill inte tillbaka."...
Men vi var ju tvugna..att åka dit igen..dels för att hämta hennes saker och sedan för att säga att hon följer med hem.

Trodde du att det var såå enkelt...icke....när vi kom dit..och jag sa som det var..så kontaktades läkaren...en lite "visp" till at-läkare...( ja inget ont om at-läkare annars).
Nej..nej du kan inte ta med henne hem..klart jag kan hon är här frivilligt..och JAG bestämmer..för hon är inte 18 år!!!

Då ringde han bakjouren...han fick även klart för sig av övrig personal..att han inte kunde hålla henne kvar. Men han drog det till sin spets!
Behöver jag skriva...att min dotter åkte med oss hem?
Nej..visste väl det...hihi....
Det var första och enda gången som hon var el har varit inlagd på psyk!!!

Så kom alltid ihåg..att det är du som förälder..som känner ditt barn bäst...och det gäller att slåss och att ALDRIG ge upp!!!
Vet inte hur många gånger jag kommer att skriva detta..men så är det! Ge aldrig upp...även om det kan vara nära ibland.....
Du/ni...är ju dom enda som ditt barn har!!!

onsdag 6 juli 2011

Vad berodde det på......

Att min dotter skar sig....ja det tog lååång tid...att få reda på!
Ja, alltså hon visste nog själv vad det berodde på. Men vi i hennes omgivning, hade ingen aning.

Det var först vid andra tillfället när hon var på Vänerviken, som detta kom fram.

När man får reda på orsaken..om man nu får det någon gång. Vilket jag hoppas att alla får...då först..kan man börja jobba utifrån det!

Jag skriver i denna blogg..om mej som mamma...men självklart fanns det även en pappa med....även om jag känner att det var jag som tog huvudansvaret!

El känner och känner..tänker inte slå mej för bröstet och säga...Hurra så bra jag var!
Men jag anseer.. att jag kunde lika gärna egentligen varit själv med detta!

För hur det än är och hur det än blir..så är mamma alltid mamma!

Det som varit mest otroligt på denna resa...som vi gjort...är!!

Att min dotter Aldrig någon gång under dessa år..bett mej fara dit det är varmare...även om hon kanske har önskat det...ibland...!
Så har hon heller Aldrig sagt ngt dumt eller sårande till Mej! och det måste jag säga...har varit helt Fantastiskt!!

Sen vet hon...att även om hon gjort det...så hade jag ändå...stått där stadigt bredvid henne!!

För hur det än har varit...så under denna tiden så var och är hon ju... min Älskade dotter...som jag gjorde allt ...för att få...att överleva!!!

tisdag 5 juli 2011

Varför....

Hur kan man komma på ide´n att skära sig.....tänk det funderade jag mycket på!
Men fick alltid till svar av min dotter....
" Att det gör såå ont här inne " ( i bröstet alltså) och det onda måste ut någon stans och då blev det genom att skära sig!
El att man har en röst som säger att man skall göra det.

Vet att innan jag skulle ut och prata om detta ämne...tog ett rakblad och rispade mej på armen...gjorde såå ont!
Då är det ännu svårare att förstå...att man gör detta för att må bättre!?

Sen har vi internet..både på gott och ont! Vet att jag funderade många gånger på att ta bort just internet!
Pga att där får man verkligen inspiration och hets..till att fortsätta skära sig!!!

Du söker dej ju till likasinnade..och tyvärr...blir det mycket prat..om var dom skurit sig..hur mycket osv....
Nu tog jag aldrig bort internet....för på ngt sätt tänkte jag att det kanske skulle bli ännu värre då!?

Men med facit i hand...ångrar jag mej!!!
Så har ni barn som är ute på "svarta sidor" kallar dom så....kolla och se vad det är för sidor!!!!
Ta bort internet om så behövs...tja kanske du tänker men då går dom ngn annanstans. Javisst det gör dom...men helt plötsligt blir det lite svårare!!!

måndag 4 juli 2011

Dåligt samvete.....

Hoppar nu lite fram och tillbaka i tiden....

Men kan börja med att säga att det är nog ungf..6 år som denna blogg kommer att röra sig om..
Detta var ju som ni säkert förstår några år sedan detta hände...närmare bestämt 8 år sedan.

Tänk att jag kan sitta här..och tänka tillbaka..och fundera..har detta verkligen hänt..? Vet ju att det har det..men känns så avlägset...å andra sidan ser jag ju min dotters armar...och vet....

Har man mera än ett barn så blir det nog alltid så..att man har dåligt samvete för det andra el dom andra barnen...
För det kan inte hjälpas!!! Dom kommer ikläm..uppmärksamheten som dom borde få..får dom inte..tiden räcker liksom inte till..och kanske heller inte orken!

Jag kommer HELA mitt liv...att ha dåligt samvete för min andra dotter...att jag inte fanns där tillräckligt när hon behövde mej...och bl a när hon gick gymnasiet...vilket fick till följd att hennes betyg...kunde nog blivit bättre...

Men all min energi gick åt till att få den andra dottern att överleva tills nästa dag....
Eftersom hon inte såg någon morgondag..utan bara ett stort svart hål...

Har pratat med min yngsta om detta...även varit ledsen för detta! Men hon säger..att jag inte skall ha ngt dåligt samvete..vilket känns skönt iof sig..men det hjälper tyvärr inte!

Detta är ngt jag får leva med!
Har funderat såå många gånger på hur jag kunde gjort saker och ting annorlunda..men tyvärr så vet jag inte det..än idag!

söndag 3 juli 2011

Har ingen tilltro....

När jag hade upptäckt såren på min dotters armar...funderar man ju på..och nu då..vad händer..? Vart skall jag vända mej osv...?

Skolsköterskan tyckte jag verkade som en bra början..eller varför inte våran doktor på vårdcentralen...forstod ju att dottern mådde dåligt..vilket hon själv också sa....

Hon var hos läkare och även hos skolsköt...vilka remitterade henne till BUP. Vet inte hur många gånger jag sagt detta..och säger det igen!!! Ger inte ett skvatt för BUP..har absolut ingen tilltro..till dessa...blir frustrerad bara jag tänker på det....

Så när hon äntligen..kom dit..vad hände då...inte något!!! Samtal...tja lite då och då...en gång kom vi dit...då undrade dom vad vi gjorde där...tja..vi har tid här idag..nej det hade vi inte..och den vi skulle träffa var på semester...!!!!
Ungf såhär..fungerade..el INTE BUP i våran stad!

Jag hoppas inför gud..att det blivit bättre!!! Men tror det inte...läser ibland rapporter från olika delar av vårt avlånga land..och det verkar som om det är likadant överallt!!!

Men som förälder gäller det att aldrig ge upp...utan slåss...och åter slåss..med olika instanser och myndigheter!

Hur det nu än var..så hamnade hon tillslut på ett ställe som heter/hette Vänerviken..där var barn med olika vi kan kalla det "bekymmer"...

Jag kände när vi första gången lämnade henne där...skall mitt barn vara här..och hur skall det bli..grät inombords..ville ju INTE detta..samtidigt som jag förstod att det måste hända ngt.
Hon måste ju få hjälp.....

Samtidigt kunde jag känna att jag slappnade av lite...för nu behövde jag inte gå på helspänn hemma...el så fort hennes rumsdörr öppnades på natten..och hon gick på toa..så låg jag där och funderade...vad gör hon nu..?

Så vad hände på Vänerviken...skar hon sig där...nej det trodde mamma verkligen inte att hon gjorde..eftersom där fanns det ingen möjlighet till det....eller?

Klart att det fortsatte....men hur...jag visste ju el trodde iaf inte att hon fick tag på rakblad...men glödlamporna då....oj då...vem tänkte på dom!!!

Första svängen på Vänerviken var hon där bara några dagar....sedan hämtade vi hem henne!

lördag 2 juli 2011

Hur hanterade jag situationen....?

Ja det kan man verkligen fråga sig.....

Men jag säger så här...jag har mitt fd arbete att tacka för mycket! Där lärde jag mej verkligen, att det som hände det hände här och nu...sedan gällde det, att när allt var över..lägga det bakom sig..eller som jag alltid säger..." Jag lägger det i ryggsäcken "...

Så har jag även gjort med detta.....
Sen är det nog även så...att jag har ett starkt psyke!

Jag har aldrig gått och pratat med ngn..typ kurator el psykolog. Jag har aldrig ansett att jag har behövt det.
Eftersom jag är spontan och pratar mycket...så har jag pratat och ältat detta med några av mina goda vänner!

fredag 1 juli 2011

Godkännande....

Det första jag givetvis skulle skrivit när jag startade den här bloggen...Var....

Att jag frågade min dotter först, vad hon tyckte om att jag skulle starta en blogg.
Jag fick till svar..".Sjävlklart mamma skall du det...el varför skriver du inte en bok..om det här "!

Så jag har hennes fulla stöd i det här! Hade jag inte haft det..hade det inte blivit någon blogg.

Jag har varit ute på några ställen och pratat inför människor om det här..och ibland har även min dotter varit med..och pratat och svarat på frågor.

Så som ni säkert förstår..står vi varandra väldigt nära...och kan prata väldigt öppet om det här, som vi varit med om.

Hur började då allt....

Ja säg det...el när började det....?

Kan säga såhär..när och hur upptäckte jag att allt inte var som det skulle?

Var väl ungf..när min dotter var i 13-års åldern...tyckte nog att hon blivit lite mera tillbakadragen..men inget som jag direkt kunde peka på....

Men så en dag..såg jag att det stack ut lite gasbinda..nedanför ärmen på collegetröjan...
jag frågade då..vad hon gjort..fick till svar att hon stukat handleden och varit hos skolsyster...som satt dit den.
Med det nöjde jag mej.....

Men så efter ett par dagar...var det likadant...fast på andra armen...samma fråga...vad har du gjort..?
Fick inget bra svar..och då sa jag...
Dra upp tröjärmarna så jag får se....

Chockad...nja det är nog lindrigt att säga det.....armarna då...som dolde sig under gasbindan..ja..dom var skurna..kan jag säga......

Så ett gott råd till er...hittar ni gasbinda...någon fetare handkräm..typ...Helosan salva..rakblad...så är det nog dags att ni undrar hur eran tonåring egentligen mår!!
Varför fet handkräm...?
Jo för att när man skär sig...så blöder det en del...sätter du då på gasbindan direkt..så när du tar bort den..så har den fastnat i såren och då börjar det blöda igen!

Därför..skär du dej..på med salva och sedan gasbinda...då fastnar den inte!!!

Minns att jag sa till dottern...men gud vad har du gjort...?
Kommer faktiskt inte ihåg svaret...som jag fick just då....

Behöver jag säga...att jag HATAR rakblad.....det borde vara som när du skall köpa saffran..att du får be om det i kassan....vilken liknelse..men du förstår säkert vad jag menar.....

Upptäckten.....

Den dagen man som förälder upptäcker att ens eget barn har gjort sig illa...då står tiden stilla!
Tankar som man aldrig tidigare haft träffar en som en riktig smäll!

Hur är det möjligt...frågade jag mej...då för flera år sedan..att mitt barn...gör det här..?
Vad beror det på...vad är det för fel...har jag som mamma gjort ngt fel..? Har jag varit för hård...för slapp..eller svara bara...VARFÖR..just mitt barn?

Ni skall veta att tankarna snurrade...

Men man skall veta..att som förälder har du i regel inte gjort ngt fel...utan vad beror det då på?

Finns många svar...några är...barnet har för höga krav på sig själv...el så har ngn annan det...

Det kan vara..att man inte är tillräckligt duktig i skolan...el att man är för tjock..för smal...mobbad...sexuellt utnyttjad...incest..våldtäkt..
Det finns alltid hävdar jag, en anledning till att man skadar sig själv!

Jag är ingen expert på området...jag har alltså varken forskat eller läst om detta...men jag har en enorm erfarenhet som mamma..av detta och jag tycker att det räcker!!!

Så det som jag kommer att dela med mej av här i min blogg...är som sagt mina egna erfarenheter...och jag känner att dom är väl så bra, som om jag skulle läst mej till detta!

Inläggen kommer ibland att bli längre och ibland kortare..och det beror på att jag inte tror att man orkar läsa..långa inlägg.
Bättre att skriva korta...och hellre flera ist!

Kram/Annika