onsdag 6 juli 2011

Vad berodde det på......

Att min dotter skar sig....ja det tog lååång tid...att få reda på!
Ja, alltså hon visste nog själv vad det berodde på. Men vi i hennes omgivning, hade ingen aning.

Det var först vid andra tillfället när hon var på Vänerviken, som detta kom fram.

När man får reda på orsaken..om man nu får det någon gång. Vilket jag hoppas att alla får...då först..kan man börja jobba utifrån det!

Jag skriver i denna blogg..om mej som mamma...men självklart fanns det även en pappa med....även om jag känner att det var jag som tog huvudansvaret!

El känner och känner..tänker inte slå mej för bröstet och säga...Hurra så bra jag var!
Men jag anseer.. att jag kunde lika gärna egentligen varit själv med detta!

För hur det än är och hur det än blir..så är mamma alltid mamma!

Det som varit mest otroligt på denna resa...som vi gjort...är!!

Att min dotter Aldrig någon gång under dessa år..bett mej fara dit det är varmare...även om hon kanske har önskat det...ibland...!
Så har hon heller Aldrig sagt ngt dumt eller sårande till Mej! och det måste jag säga...har varit helt Fantastiskt!!

Sen vet hon...att även om hon gjort det...så hade jag ändå...stått där stadigt bredvid henne!!

För hur det än har varit...så under denna tiden så var och är hon ju... min Älskade dotter...som jag gjorde allt ...för att få...att överleva!!!

1 kommentar:

  1. Ja, det är väl så när man valt att bli mamma, att man ibland kanske får stå ut med att bli kallade elaka saker. Oftast menar de små liven inget illa ;) Men älskar dem ändå, det gör man!!! :)
    I ditt fall måste det kännas skönt att din dotter inte bett dig fara och flyga. Hon har väl känt ditt stöd och velat ha det och din hjälp, även om hon inte kanske kunnat ta emot hjälp, alla gånger? Att vara tonåring är inte alltid så enkelt ;)

    Om några månader är minstingen också tonåring, så då har vi fyra tonårsdöttrar i huset. Även om de är rätt enkla att ha och göra med, så kräver de lite mer än när de var små ;)

    Din blogg är intressant att läsa, även om jag innerligt hopppas att jag aldrig hamnar i samma situation.

    God kväll och kram! / Maria

    SvaraRadera

Blir så glad och tacksam, om du vill lämna en kommentar!