fredag 26 augusti 2011

Tabubelagt.....

Tänk den tanken har ofta slagit mej....
Varför är det fortfarande så att vissa saker är skamligt att prata om? Nästan som om det vore just tabubelag!
Vad beror det då på, att vi inte pratar...om detta?
Skäms vi...eller tror vi inte att det finns några andra som är drabbade?
Ja listan kan göras hur lång som helst!

Är övertygad om...att vore vi mer öppna och pratade med varandra..om just det här ämnet...
Med barn som skär sig...
Så tror eller vet jag...att det finns så många föräldrar som skulle behöva prata av sig...med andra...som är i liknande situation.

Här i stan har vi vi ett par tillfällen försökt att starta självhjälpsgrupper i just detta ämne...men blev ingenting...Varför..? Jo för att det var en el möjligen ett par som anmälde sig.

Jag vet av egen erfarenhet...att det hade varit såå värdefullt att få prata med ngn annan förälder som hade varit  i samma  situation som mej!

Men eftersom det inte fanns...så kände jag mej, just såå ensam!
Man säger ju, att ensam är stark...och det kan jag instämma i...eller iaf så blir man det!!!

Var inte rädd för att prata ...det finns flera än du tror...som säkert skulle öppna sig..och också börja prata om detta!
Ju öppnare vi blir..och ju mera man pratar om det..desto lättare har vi att hjälpa vara barn och ungdomar!!

3 kommentarer:

  1. Sant, som du säger! Men gnälla över småsaker, det är enkelt ;)
    Trevlig fredagkväll till dej! Och tack för alla fina ord, du alltid lämnar hos mej! De är värdefulla!

    Kramar! / Maria

    SvaraRadera
  2. Hej min kära bloggvän :O) Har inte upptäckt denna blogg förrens i dag. Du gör det jätte jättebra som delar med dig av dina erfarenheter. Det är säkert supertufft, men det gör gott också. Man behöver andra att prata/"kräkas"/bolla/gråta/skratta etc med.
    Jag kramar om dig extra mycket/Katarina :O)

    SvaraRadera
  3. Jaa det ligger så mycket sanning bakom dina ord så...Visst är det tabubelagt,skamligt o allt vad som tänkas kan antar jag iallafall. FÖRSTÅR att du kände/känner dej ensam i den situationen.Då är det ju svårt att börja prata själv oxå,antar jag...Du verkar stark i det du gått igenom o tror på...Kram på dej Hjärtat!

    SvaraRadera

Blir så glad och tacksam, om du vill lämna en kommentar!